En kaffekopp har aldrig fel

Dessutom är den aldrig fel heller, sitter där den ska varje gång.
Så är det med den saken. Basta.

The end... på sätt och vis

Om 3 timmar låser jag dörren, slänger ned nyckeln i brevlådan och drar med mig mitt lass av väskor. Jag åker hem och min tid i Paris är slut. För den här gången.

I juli väntar en ny lägenhet och 6 veckors franskakurs på Sorbonne.

Dock ska man aldrig upprepa en succé och det är just vad det här utbytet har varit för mig. Under mina månader har en sång ständigt återkommit i mitt huvud, en sång som ganska väl beskriver vad jag anser om hela den här Parisgrejen. Låten är skriven av Bo Kaspers Orkester och heter "Det smartaste jag gjort". Att då återvända till Paris skulle kanske kunna anses rimma till tonerna av "Det här är nog inte det smartaste jag gjort", men jag bara måste.

Den enda dröm jag hade när jag slutade gymnasiet var att lära mig franska. Tanken har verkligen naglat sig fast i mig och jag har insett att jag aldrig kommer komma till ro utan att åtminstone ge det här en chans. Men, att susa fram på Paris gator utan min kompanjon Erik, eller utan att ha en naturlig mötesplats med vännerna (i form av Bretonneau) känns ju sådär kul. Det känns faktiskt skrämmande.

Fast så minns jag min dröm och jag lyssnar till vad rösten inom mig säger. Den brummar kanske inte lika tydligt som den har gjort, men visst hör jag något. Den säger: "Gör det här och så möjligen, möjligen, känns det lite bättre sen?" Den här bloggen kommer med andra ord inte läggas ned, bara läggas i träda. Kanske hinns det dessutom med ett och annat gästspel fram till juli?

Jag har bara ett liv och det livet vill jag vara stolt över att jag levt på bästa sätt. Så det är bara att hoppa, fara iväg med vinden och se hur den kan föra mig till mitt mål.

Vet ni!! Klackning

Hahahahaha! Skojigt värre för de som fattar, ni andra: Shame on you
Eller, nä. Jag förklarar istället

Det här ska jag snart hem till. På lördag närmare bestämt.

Vet ni!! Jag längtar lite dit

Jag blir så glad när mina vänner berättar om sina dagar, så jag borde kanske göra det samma för er.

Igår var en stor dag, för då fick jag (oh yes, ni läste rätt), JAG, hjälpa Erik med ett franskt ord. Igår var även dagen då jag fick en helt lysande (hahahaha! kul skämt, ni kommer snart att fatta) avskedspresent av min partner på barnavdelningen

Ett litet, väldoftande, ljus. Perfekt för den lilla packningen, men något som ändå ger minnen tillbaka vid flera tillfällen. Benjamin är inte så dum han!

Till mormor

Så här såg det ut i förrgår. Vi tog tåget till Vernon, cyklade därefter igenom ett litet samhälle och fann oss tillslut vid en oas. Om jag kan hitta mig en liknande plats att spendera mina sista dagar i livet på så kommer jag vara mycket tacksam. Trots hjorder av turister så belägrades sinnet av ett lugn och timmarna i konstnärens trädgård flög fram. Vi konstaterade ganska raskt att det här skulle mormor gillat. Följande bilder är därför tillägnade henne:

Därefter letade vi oss upp på en slänt för att inta lunch (vin, Morbier, baguette och jordgubbar) och för att njuta av utsikten.

Nu är mor och far tillbaka i Sverige, jag tror att vi alla tre är ganska nöjda med veckan som gått.

Ikväll har vi slagit på stort och gått på inte bara 1, utan 5 konserter. Paris organiserade ett evenemang för att hylla att Francois Mitterand blev vald till president för exakt 30 år sedan. Vi såg till att ta del av detta och jag fick till min stora lycka se den tuffaste basist jag någonsin skådat. En 100kg's klump, klädd helt i vitt, med sin orange/röda bas i höjd med armhålorna ungefär. Imponerande!

Jag fick aldrig in en bra bild på honom,
men han är där i mitten av fotot

Alla diggar

Vi tog sen en öl och rullade sakta hemåt till vår lugna vrå. En dag utan alkohol var det länge sedan jag upplevde, plötsligt inser jag hur begreppet "vit vecka" kan existera. Ha!

Födelsedagshelgen genom lins

Ett urval av bilder:

Mamma blir glad för sin present

Vi dricker champagne i solen

och har det himla trevligt

Trevligast var det för mig när jag fick dricka
champagne med sugrör

Sen var det ju förbaskat trevligt när vi gick ut och åt på kvällen...
....och jag än en gång fick dricka sugrörsdricka

Födelsedagsbarnet och min pappa

En liten som tröttnat för länge sedan

Vi hälsade på Jens på hans jobb - En gaybar
Mamma är i extas och pappa är nog ganska road han med.

Jens är mammas kompis lillebror. En konstnär som bor i Paris sedan 25 år och minsann vet hur man underhåller ett sällskap. Jag tror det skulle kunna klassas som mitt livs bästa barhäng!

Familjen känner sig som hemma

Kärlek i Paris, så som sig bör

Imorrn ska vi till Monets trädgård. Efter det kommer nog en och annan bild på blommor och vackra vyer, hoppas jag.

2/4

Vilken syrra och..eh..ja Jussi, va?
Johan är pojkvän, sambo och blivande far, allt i ett!

Nu hänger jag en del med de här. Mamma och pappa kom lite på efterkälken, så de hann inte vara med på bilden.
Det enda de bett om är semester och det har de ju redan. Med andra ord är mitt arbete som guide slutfört och vi latar oss i solen istället för att springa runt som galna höns och checka av turistattraktioner.
Imorrn fyller mamma 60, då ska vi  minsann fira!

och just ja, för er som undrar så är det alltså här jag bor:

Ibland har Erik och jag det lite extra roligt på morgonen. Vi kollar statusuppdateringar på Facebook och såhär kan det låta:
"efter två jobbiga dagar som jag bara låg i sängen och var dålig:(, blev det ändå en Härlig helg:)på Elmia igår -j*vla va kul det var-Underbara människor.♥. Nu har vi ätit härlig PÅSKMiddag hos svärmor & svärfar & Lille Klasen;)
Älsklingen & jag ♥♥♥ för alltid♥ :)"


eller:
"idag känns det lite bättre...men så fort man ska göra nått snurra hela världen och hjärtat slår jäkla i havet:( blir viloläga med Dogsen idag med♥"


eller:
"Fan vad folk är avundsjuka och har Ont av allt.........säger bara *SUCK*
Kunde inte äns rida idag :( jävla piss & inte gå ut med Vovvarna häller :( ÅåååååååÅ vad jag blir trött"


Det fick mig att fundera på hur man gör hjärtan och Erik visade mig hur. Jag blev glad.

Det här är nog inte det snällaste jag skrivit, men jag var bara tvungen. I själva verket är det nog en liten hyllning till skribenten, hon har förgyllt våra morgnar vid många tillfällen!

(nu mår hon för övrigt bra, det har vi kollat upp)

Ourcq...

...skulle man kunna tro betyder blä, fy eller äckligt. Men nej, Ourcq är namnet på den kanal som vi spenderat en stor del av helgen vid.

I lördags tog Erik och jag oss en cykeltur upp till denna kanal, för att spana in den lite. Vår vän Jacob har pratat om den med oss men av olika anledningar har vi aldrig fått till ett besök där.
När vi åk längs med en ett slag skymtar jag en gul cykel och ett välkänt ansikte - Jacob. Dessvärre står han bredvid en del att sin cykel (framhjulet) medan den andra delen befinner sig en bit bakom honom. Det får mig att le, eftersom vi pratat om det här med punktering på däcken. Han får det mest för jämnan, jag har aldrig fått det en endaste gång här i Paris. Nåväl, vi stannar och jag pikar honom om punkteringar, tar lite bilder och Jacob lagar sitt däck. Efter en stund börjar även jag syna mina egna däck och just den dagen har mitt framdäck fått lite ny utsmyckning, av en himla snygg spik.
Jag börjar mer och mer tro på det här med karma, varje gång jag gör en mindre snäll sak får jag igen för det. Synden straffar verkligen sig själv och jag ska aldrig mer håna Jacob, det svär jag på!

Vi bestämmer att vi ska göra kanalturen tillsammans på söndagen och därefter (efter att jag lagat däcket förstås) beger sig Erik och jag hemåt. Restaurangbesök och utgång väntar.

Vi lever något slags glidarliv här nere. De vi umgås med har som största intresse att äta ute och dricka öl. Med tanke på att Paris har en hel del gott att erbjuda klagar vi inte nämvärt, dock är våra plånböcker av en annan åsikt. Fast vi får smaka på de mest fantastiska saker tillsammans med våra vänner, så det är nog värt det tror jag.

Två desserter (bara till mig)

- Fula glasögon, kanske ni tänker. Men då skulle ni bara veta hur
otroligt populära de var på dansgolvet senare på kvällen!

Fina vänner har vi

Söndagsmorgonen var...svår. Men vi tog oss i alla fall ut och gissa vad mycket vackert vi fick se!

Först kom Jacob susandes på sin gula fara, därefter kom Erik och jag. Har ni sett en bild på Eriks cykel? Vänta, jag ska visa er:

Jag tror att han borde tilldelas tapperhetsmedaljen eller liknande. SOM han kör på den där tegelstenen! och fort går det dessutom. Våra månader här i Paris har gett Erik ett stort intresse för cykling och när hans första tandläkarlön dimper ned på kontot är det en cykel som ska inhandlas. Kul, med tanke på att Erik trodde jag blivit galen när jag berättade att jag skulle köpa mig en cykel i Paris.

Turen längs med kanalen är oändligt vacker och oändligt lång. Jacob menar att man kan åka 20 mil på den utan problem. Vi nöjde oss med 5, men suget efter att se vad som döljer sig bakom nästa sväng finns kvar. Hoppas jag får komma tillbaka till canal de l'Ourcq någon mer gång.

Kontraster