Volvo. All ost och öl tar kål på mig och snart kommer jag inte behöva en cykel för att ta mig fram. Jag rullar så fint ändå.
Livet går sin gilla gång och jag är upptagen utan att egentligen ha så mycket att göra. Förra veckans sommarchock har försatt mig i semestermodus och jag lever som om jag inte har några måsten överhuvudtaget.
Istället cyklar jag runt i Paris och bekantar mig med varenda kvarter. Numera känner jag till de flesta stora vägar och det börjar ta slut på nya spännande ställen att utforska. Flera gånger kommer jag på mig själv med att tänka "Åh nej, måste jag ta mig förbi det där stället igen. Där har jag ju redan varit så många gånger..." Hehe, det är ändå ganska behagligt att att känna så. Det innebär ju bara att jag gjort framsteg.
Jag turistar som få och om det är en plats jag måste välja bland mina favoriter så är det det nog Jardin des Tuileries. Mellan Place de la Concorde och Louvren sträcker sig ett promenadområde som alltid ger mig ro och glädje. En oas mitt bland all vrålande trafik och höga tempo. Första gången jag stötte på den var jag 16 och djupt förtvivlad pga. alla bilar som körde längs med Champs Elysées och ner till Place de la Concorde. Jag befann mig, varm och svettig, mitt i ett inferno av trafik och ville inget hellre än att ta mig därifrån. Plötsligt stod jag vid ingången av denna underbara trädgård och allt blev ljust och härligt.
Känslan sitter kvar i mig än och jag gillar platsen skarpt.
![]() |
Fikaunderhållning |
På en av mina turer körde jag även till New York. Där stod frihetsgudinnan och väntade på mig.
![]() |
Hon är där, till höger |
Som sig bör på semestrar äter jag en del på restaurang. Varje tisdag samlas vi någonstans. Den här gången blev det Etiopiskt och där fick man äta med händerna, hurra!
Vi beställde alla olika rätter, men fick det på samma tallrik. Sjukt bra upplägg för den som inte kan bestämma sig för vad man vill ha (alltså jag).
Jag har det härligt, behagligt och roligt. Det var ett fint beslut att åka till Paris, ett fint beslut.
Jag vet precis vilken park du menar, jag gillarn också. Jag är inte alls avundssjuk på din fria livsstil... Åh vad jag önskar att jag kunde känna att det inte fanns några måsten, men det kanske bara är att bestämma sig? I sådana fall ska jag öva när jag kommer til Paris, om 3 veckor!!! Puss / Lotta
SvaraRadera