Ourcq...

...skulle man kunna tro betyder blä, fy eller äckligt. Men nej, Ourcq är namnet på den kanal som vi spenderat en stor del av helgen vid.

I lördags tog Erik och jag oss en cykeltur upp till denna kanal, för att spana in den lite. Vår vän Jacob har pratat om den med oss men av olika anledningar har vi aldrig fått till ett besök där.
När vi åk längs med en ett slag skymtar jag en gul cykel och ett välkänt ansikte - Jacob. Dessvärre står han bredvid en del att sin cykel (framhjulet) medan den andra delen befinner sig en bit bakom honom. Det får mig att le, eftersom vi pratat om det här med punktering på däcken. Han får det mest för jämnan, jag har aldrig fått det en endaste gång här i Paris. Nåväl, vi stannar och jag pikar honom om punkteringar, tar lite bilder och Jacob lagar sitt däck. Efter en stund börjar även jag syna mina egna däck och just den dagen har mitt framdäck fått lite ny utsmyckning, av en himla snygg spik.
Jag börjar mer och mer tro på det här med karma, varje gång jag gör en mindre snäll sak får jag igen för det. Synden straffar verkligen sig själv och jag ska aldrig mer håna Jacob, det svär jag på!

Vi bestämmer att vi ska göra kanalturen tillsammans på söndagen och därefter (efter att jag lagat däcket förstås) beger sig Erik och jag hemåt. Restaurangbesök och utgång väntar.

Vi lever något slags glidarliv här nere. De vi umgås med har som största intresse att äta ute och dricka öl. Med tanke på att Paris har en hel del gott att erbjuda klagar vi inte nämvärt, dock är våra plånböcker av en annan åsikt. Fast vi får smaka på de mest fantastiska saker tillsammans med våra vänner, så det är nog värt det tror jag.

Två desserter (bara till mig)

- Fula glasögon, kanske ni tänker. Men då skulle ni bara veta hur
otroligt populära de var på dansgolvet senare på kvällen!

Fina vänner har vi

Söndagsmorgonen var...svår. Men vi tog oss i alla fall ut och gissa vad mycket vackert vi fick se!

Först kom Jacob susandes på sin gula fara, därefter kom Erik och jag. Har ni sett en bild på Eriks cykel? Vänta, jag ska visa er:

Jag tror att han borde tilldelas tapperhetsmedaljen eller liknande. SOM han kör på den där tegelstenen! och fort går det dessutom. Våra månader här i Paris har gett Erik ett stort intresse för cykling och när hans första tandläkarlön dimper ned på kontot är det en cykel som ska inhandlas. Kul, med tanke på att Erik trodde jag blivit galen när jag berättade att jag skulle köpa mig en cykel i Paris.

Turen längs med kanalen är oändligt vacker och oändligt lång. Jacob menar att man kan åka 20 mil på den utan problem. Vi nöjde oss med 5, men suget efter att se vad som döljer sig bakom nästa sväng finns kvar. Hoppas jag får komma tillbaka till canal de l'Ourcq någon mer gång.

Kontraster