Miraklet i Montmartre, del II

Måndag och vår första skoldag, trodde vi. Ha!
Nej, idag var det inskrivningsdag på ett ställe och ett "hej, kom tillbaka imorrn" på ett annat. Jag börjar inse att man i Frankrike lever enligt filosofin "varför göra saker enkelt när man kan göra det svårt?" Jag misstänker att det nog är lättare att bryta sin in på Alcatraz än att starta upp ett fullt fungerande bankkonto här.

Så istället för att vara på våra resp. sjukhus strosade vi alltså runt i ett vårigt Paris och pratade franska med varandra. Igår var min sista dag där engelskan var en utväg. Nu är det franska för hela slanten och Erik & Sara hjälper mig mycket. Vi pratar en hel del tillsammans och de svarar snällt på alla mina grammatikfrågor. Om 3,5 månader är det förbaske mig jag som pratar som dem. Både Sara och Erik är asgrymma, kul att ha några att se upp till!

Just ja, så var det ju det där med miraklet del II också.
Sara, Erik och jag hade alla blivit placerade på 3 olika sjukhus (här jobbar man på sjukhus som tandläkare + som student får man 200€/månaden för sitt jobb. Fina grejer!). Erik hamnade så långt bort man kunde åt ena hållet och Sara så långt man kunde åt det andra. Jag hamnade mest centralt, i Montmartre, hehe... Från den lägenhet som kommer vara vår from. 1:a mars skulle det ta Erik ca. 1,5h att ta sig till sitt sjukhus. Gött. Sara skulle ha ca. 40 min, typ som jag.
Men, så vid inskrivningen fick vi reda på att en plats blivit ledigt på det sjukhus jag ska jobba på (Bretonneau). Den platsen gick till Erik och han blev himla glad (dagens 1:a mirakel) och sen bestäms det raskt att Sara ska förflyttas till ett annat, nyrenoverat och välrenommerat sjukhus, som ligger nära vår blivande lägenhet (dagens 2:a mirakel). Så, slutet gott allting gott. Precis som i alla lyckliga berättelser.

Jag har faktiskt ytterligare en historia på lager:
Erik och jag har slitit lite med att hitta ett boende fram till den 1:a mars, då vi kan flytta in i vår permanenta lägenhet. Nu bor vi på ett vandrarhem och igår hittade Erik en annons om en tjej som vill hyra ut sin lägenhet mellan den  9-21/2. Alltid en början tänkte vi och åkte dit.
Fint ställe, nerprutad hyra till 530€ och bra läge.
- Vi tar det, sa vi, glada i hågen
 - Bra, sa en lite mindre glad tjej (hon hade ju trots allt blivit 100€ fattigare efter Eriks prutning). Då är det bara en sak jag måste lära er och det gäller låset till dörren. När man drar igen dörren låser den sig, men skulle ni sticka in nyckeln och låsa dörren ytterligare går det i baklås och man kommer för allt i världen inte in igen. Så, LÅS ALDRIG DÖRREN!
Ok tänkte vi, lätt regel, inga problem.
- Men jag vill ändå att ni ska öva lite, så att ni förstår hur dörren funkar. Du går först, säger tjejen och ger mig nyckeln. Gå ut, slå igen dörren och lås upp den igen.
Sagt och gjort. Jag slår igen dörren, sticker in nyckel och....och...och...låser dörren.
- Putain merde, elle a fermé la porte! hörs inifrån (=ful fransk svordom följt av ett konstaterande att jag just brutit mot lägenhetens första och enda regel)
Kan ni tro att hyrprutaren och lägenhetslåserskan stod högt i kurs då!
Erik sitter fast med den lilla argbiggan i lägenheten och jag sitter kvar ute i korridoren och skäms ögonen ur mig.
Men 20 minuters slitande och lite avskalad hud senare öppnar så en lättad Erik dörren och vi skakar hand med vår inte så glada hyresvärdinna om att den här lägenheten vill vi minsann ha!
Så, även den här berättelsen slutar lyckligt. Dessa slut börjar nästan bli lite efterhängsna, gäsp...

På onsdag flyttar vi in, det ska blir härligt!