lördag 9 juli 2011

Gör om, gör rätt

Det fina med saker som man misslyckas med är att man ofta kan få en andra chans att göra dem bättre.
Ta det här med skolan t.ex. Jag skriver en novell och tänker:
- Oh yeah, här har jag något storslaget på gång. Nobelpriset i litteratur är kanske aningen långt borta, men lovprisande från läraren? Det är bara att chasha in. Superlativen kommer flöda och snart kommer han (läraren alltså) börja fråga mig om råd när han själv sitter och tragglar med en text
Verklighetsförankring? Nej
Önsketänkande? Ja

Läraren Frans kallade min novell för svag och att den saknade en röd tråd. Ett stycke klarade han inte ens av att förstå ("Vem är det som kan franska av oss två?" tänkte jag då,  men eftersom jag har välsignats med en överlevnadsinstinkt sa jag det inte). Dessutom påpekade han i en av mina andra uppgifter att man aldrig får sluta tänka på verbens böjningar, tempus och vem som utför en aktion i texten (alla ord får ju olika avslutningar beroende på det här)
Jag säger "Ha!" till allt det här, en massa snack och konstiga påfund........

Sådär hade det kunnat gå till i klassrummet igår, men så såg det inte ut (som tur var kanske). Istället ville jag sjunka genom jorden när han kom med sina påpekanden (jag menar, efter att dagligen samtala med folk som rent ut sagt suger på ett språk måste man ju efter hand utveckla en hejdundrande bra fantasi och förståelse för konstiga/påhittade franska ord. Kan jag inte ens få en sådan person att förstå vad jag vill ha sagt måste min nedplitade text vara rent katastrofalt dålig). Men! Sådär ett par timmar in på min resa längs med skammens väg insåg jag det bästa med allt det här: Jag gjorde något dåligt, men, jag kan nu göra det bättre!

Ser ni det röda som är kladdat på pappret? Det bara fortsätter
och fortsätter och fortsätter på följande blad...

Med det i åtanke kom jag och tänka på min lägenhet i Malmö. Bra på alla sätt och vis, men när stod och packade ner mitt bohag i flyttkartongen, innan jag kom hit till Paris, insåg jag en sak. För gömt mellan en massa bråte i mitt förråd hittade jag mängder av skokartonger, bubbelpapper och inslagspapper (grejer som kan vara bra att ha när man ska flytta). Det fick mig att inse att mitt första år på Rönnen hade tänkt att bli mitt sista, men på grund av en massa bekvämlighetsskäl valde jag att stanna kvar år ut och år in. Jag insåg även att jag i alla år alltid varit påväg därifrån. Är det inte lite tragiskt att man bor på ett ställe i 5 år utan att någonsin slå sig till ro?
Därför bestämde jag att när jag flyttar till Falun ska jag förbaske mig hitta en bra lägenhet som jag ska satsa på. Det har jag förhoppningsvis gjort nu. Fyra meter i takhöjd och öppen planlösning väntar på mig den 1:a september!
Bostadskontrak

Ikväll ska jag på maskerad och jag är nervös. Eftersom mitt tema för veckan är "gör om, gör rätt" funderar jag lite på hur jag ska kunna "göra rätt" den här gången. Som jag minns det brukar det bli ganska lyckat när jag klär ut mig, hehe. Ungdomsfinne på en Haloweenfest gav mig 1:a priset ett år, en ryssfest gav mig en anledning att sluta raka mig under armarna i flera veckor i förväg och nu senast var vi ju älgar med formidabla magar! Kanske blir det istället det omvända. Idag kommer det gå åt pepparn, så att jag kan förbättra det till nästa gång? Lite synd, eftersom det här med att klä ut sig är så förbaskat roligt.

Nej, om man kanske skulle ge sig ut på stan och leta efter en genomusel utklädnad? Jag är ju redan ute i sista minuten, så mitt arbete mot en dålig maskering har faktiskt påbörjats utan att jag varit medveten om det. Mitt misslyckande kommer att bli grandiost!

3 kommentarer:

  1. Stort grattis till lägenheten! Kram mamma

    SvaraRadera
  2. Det här med att skriva kommentarer är inte min mest lyckade sida. Jag skrev först ett lååångt inlägg om ditt förträffliga sätt att uttrycka dig på ditt modersmål, men uppenbarligen gjorde jag något fel för det blev inte publicerat. Men som du så riktigt sagt: gör om gör rätt, så försöker jag igen och hoppas jag lärt mig något. Kram mamsen

    SvaraRadera
  3. Den där Frans verkar ju vara lite knepig/eljest om jag får säga vad jag tycker. Men det är ju stort att våga erkänna att han inte förstår vad du skriver. Heja på Cissi! Låt dig inte nedslås av andras avundsjuka. När omvärden inte hänger med tycker jag du ska tänka tillbaka på den fina biten: Det är inte lätt att vara ödmjuk. Den har jag hämtat mycket styrka i när jag stött på lärare som Frans. Puss o kram/ Hille!

    SvaraRadera