Livstecken, från en halvt döende

Jag har förstått från min familj att om jag inte uppdaterar tillräckligt ofta på bloggen så tror de att något hänt. För att inte oroa dem i onödan kan jag nu säga: Jag mår prima!

Idag hade vi ett prov i skolan. Det gick....tja, låt mig beskriva det så här:
Efteråt bestämde vi (några nedstämda själar, inklusive mig själv) oss för att muntra upp oss genom god mat och gott vin, och jösses vad trevligt det var! Glömt blev allt "futur proche, futur antérieur, discours indirect, passé simple etc.". Fransk conjugaison och grammaire, ta dig i brasan! Vem behöver kunna prata om sånt (när orden tryter...) när man har franska läckerheter att stoppa i munnen?

De dricker vin, jag hugger in på en Pelforth (bästa ölen, jag svär!)

vi börjar må lite bättre, Hiuly, Valentine, Hsin-Hua och jag

Efteråt bjöds det på konsert,

som var bland det sämsta i musikväg jag hört på länge, men ändå.
"Det var ju i alla fall gratis", som vi säger i Svea rige

Men, jag förberedde mig faktiskt en hel den inför det här provet, bla. genom att rådfråga en expert: Min vän Sébastien. Han höll en franskakurs för mig, samtidigt som vi åt gott och, tja som alltid, drack gott. Jag är övertygad om att utan hans hjälp hade mitt prov gått helt katastrofalt dåligt...nu gick det bara dåligt. Alltid något, antar jag.

Sébastien jobbar...

...jag äter

Så, som ni ser är allt prima! (hade bara den jäkla grammatiken och böjningen av verb suttit som den skulle hade mitt liv varit som en saga). Nu måste jag dock gå och lägga mig, jag är dödstrött. God natt.