1. Vi var/är båda två tandläkare
2. Vi levde/kommer med största sannolikhet att leva i celibat i hela vårt liv
3. Vi var/är glada mest för jämnan
..och den sista pusselbiten föll på plats idag
4. Vi slarvade/slarvar alltid bort våra grejer och tvingas leta efter dem jättelänge
Idag gick jag sannerligen i hennes fotspår (hade kunnat vara bokstavligt talat, om hon någonsin bott i den här lägenheten) och letade efter mina nycklar i 30 minuter. Jag kan komma på minst 100 saker som är roligare att göra än att leta efter sina nycklar i 30 minuter.
Men, idag var tydligen dagen då jag prioriterade annorlunda och passade på att vända uppochned på lyan på samma gång. Eftersom jag är släkt med kära faster Ingrid så slutar ju historien på samma sätt som den alltid gjorde när hon tappade bort sina grejer: De låg där jag lämnat dem, rakt framför mig.
Tänk om jag bara insett åt vilket håll det skulle gå innan hon gick bort? Jag hade ju kunnat pumpa henne på all information om do's & dont's i livet. Kanske att jag skulle påbörja en liten guidebok, som jag kan lämna över till mitt syskons barns barn i 18-års present eller liknande? Det barnet skulle kunna gå hur långt som helst! Haha, jag kanske kan skapa en supermänniska på det sättet? Ja, så får det bli. Dags att göra mänskligheten en jättetjänst och plita ned mitt syskons barnbarns 10 budord! Over and out
Ps. Om ni någon gång skulle få för er att sticka ut på en springtur i Paris, på eftermiddagen den 14:e juli, så undvik Champ de Mars och Eiffeltornet å det grövsta! Min lilla runda slutade med en 2 timmars jätteomväg runt alla hysteriska frassar. Inte att rekommendera. Ds.
I brist på bilder som rör inlägget så får ni hålla tillgodo med annat:
Sådär vill jag också se ut när jag är i hennes ålder (känner inte kvinnan, knäppte bara ett kort på henne för att hon var så fin) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar