En vardag på gång?

Ok. 3 konstateranden: 1) Vi har flyttat

                                     2) Vi har börjat behandla patienter
                                     3) Vi har det förbannat bra

Nu bor vi på 8, rue Jeuneur, i 2:a arrondisemanget. Det betyder att vi bor jäkligt centralt. Det betyder också at vi bor på 7:e våningen och har en otrolig utsikt. Än har inga dörrolyckor inträffat, vi lär oss snabbt.

När vi kommit in i lägenheten och börjat titta runt inser jag att ett fönster är täckt av luckor. Jag avlägsnar dem och gissa vad som öppnar sig för oss då. Ett helt jäkla tak, fritt att utforska! Så nu är det där vi ska ha vinkvällar under stjärnorna. Vem som helt är välkommen att vara med (vi flyttar den 21:a, så skynda på och kom) Nu kan jag, på riktigt, stå och se ut över taken och fundera på vad Parisarna gör i just det ögonblicket, precis som Amelié (filmen, ni vet).

Jajemän, där står han på taket                                               

Vårt krypin sett utifrån

Och taket bara fortsätter och fortsätter och fortsätter...                                      

 Inne i lägenheten

                         

        

 I denna fantastiska trappa går vi varje dag! 

Men, att släpa 50kg packning upp för de 129 stegen 

(Erik har räknat) var, eh.., intressant. Jag vet nu med säkerhet att I love hiss!

                                      

 Låset med stort L

                                                

Så har vi då installerat oss i hemmet. Erik slog på stort och placerade dit hela två tandkrämstuber på badrumsbordet. Det var svårt för mig att hitta plats, men jag kunde ändå knö in mig på en liten yta i vänstra hörnet. Skam den som ger sig!

Idag blev vi också raskt inslängda i patientbehandlingarna, hej vad det går!
En tandläkare ute på stan hade inte lyckats få ut en tand, så han skickade patienten till skolans jourverksamhet. Jag undrar vad tandläkaren hade sagt om han visste att patienten då kom i händerna på två svenska studenter. Men, vi redde ut det bra (jag tror lärarna blev imponerade) och nu är vi en OPEX rikare. Vi har dessutom avlägsnat ben med high speed och glömt vad det mesta av aseptik heter. Som sagt, hej vad det går!

(Allt detta intresserar nog mest tandvårdsinsatta, ledsen för det. Men vårt utbyte handlar ju jäkligt mycket om tandvård så jag kommer liksom inte ifrån att det är en stor del av livet här)

Vi tog även hand om en patient som lagt ned massa tid och pengar på en behandling och idag upptäckte Erik och jag att behandlingen gått åt skogen och att en del av pengarna lika gärna kunnat kastas i sjön. Men så länge det inte är en själv som sett till att pengarna snällt fått åka i sjön, utan istället är den som får ordna till det, är den situationen faktiskt ganska angenäm.

Hôpital Bretonneau kör dessutom med en ny typ av behandlingsfrom: Bikramtanvård. Lite som Bikramyoga, fast tandläkeri.
De har tagit det där med arbete under extremt varma förhållanden till helt nya dimensioner! Eller, tja, eftersom det nog inte existerar någon annan stans än på hôpital Bretonneau får man väl säga att de helt enkelt är uppfinnare av behandlingsformen. De är nog inte medvetna om att de gjort det, men jag anser att arbete under en 40gradig hetta helt klart är en kandidat till Bikramtandvård. Jag undrar om det skulle vara ok att gå i bikini under min rock, för som det är nu svettas jag halvt ihjäl! Jag har tom. kommit på mig på själv med att leta efter björkris, sjukhuset är som en bastu.

Vi går i skolan till halv sju på kvällarna. Start kl. 08.30 och hem igen runt kl. 19.00. Idag steg vi av metron på vårt stopp vid 19.30.
Men vi har det sjukt kul och jag stormtrivs!

Våra klinikkläder. 

  Under har jag privata kläder och vanliga skor. Jag gillart!

Alla elever är faktiskt riktigt trevliga mot oss. Franskan funkar fint, både elever, lärare och patienter har stort tålamod med mig och när det riktigt skiter till sig hoppar Erik in som en räddande ängel. Jag trodde aldrig att jag skulle skaffa mig vänner i skolan, men det börjar se ljust ut, haha!

Internet i lägenheten är lika med noll, så nu sitter vi på ett sjukt mysigt ställe som heter Le pain quotidien (det dagliga brödet). Jag har en stark känsla att vi faktiskt kommer få ta vårt dagliga bröd här för en tid framöver, för vi har insett att utan internet är man en aning begränsad.

Såja, dags att gå och lägga sig och ladda för en ny dag med skola och franska. À bientôt!