Lösningen på ett angenämt problem

Jag är med cykel!

I förmiddags mötte jag en man som ville sälja sin cykel till mig. Det fick han och nu är jag ägare till en Peugeot. Den är inte lika fin som min Raleigh (även känd som Ralle) där hemma och inte ens i närheten som min Bianchi (Josefine), men han funkar.

Dock var cykeln i visst behov av uppfräschning. Jag hade sedan tidigare spanat in en cykelaffär inte långt från lägenheten och dit tog jag mitt nyförvärv. Först hade jag tänkt att fråga om jag kunde få låna affärens verktyg för att putsa på cykeln själv. Men så berättar killen i affären att han renoverat gamla cyklar sen han var tolv och jag förstod att där fanns en hel uppsjö av kunskap, så jag lät mig istället bli instruerad. 

Jag har, efter några års ägande av en gammal Raleigh, insett att jag trivs väldigt bra när jag får stå och pilla på cyklar. Min eftermiddag i cykelaffären var en av de bästa stunderna på länge.

Efter lite arbete blev jag bjuden på sen lunch och eventuellt erbjuden ett jobb i cykelaffären, min stapplande franska till trots. Jag vet inte om det kommer bli av, men finns det en möjlighet för mig att jobba där någon dag i veckan skulle jag bli överlycklig!

Som avrundning på denna fantastiska eftermiddag körde vi en sväng med affärens två elcyklar. Vi tog rundan förbi Louvren och Place de la Concorde, nästan lite som sightseeing faktiskt.

Och här är han, mannen som ska ta mig överallt

I lördags kväll gick Erik, Sara, Saras kille Amjad och jag och åt tillsammans. Restaurangen ligger i ett kvarter ganska nära vårt framtida hem, vilket jag är tacksam för. Jag älskade stället!
Sjukt mycket folk och massor av ljud. Servitörerna lägger ner ett omsorgsfullt arbete med att showa och att charma tjejer, samtidigt som de har full kontroll på hjorden av folk som vill/ska ha mat. Rödrutiga dukar på borden, menyer på griffeltavlor i taket och massor med mat. Jag beställde en sallad och vad hittar jag där om inte en hel chèvrebit på säkert 100g, varm dessutom.

Vi väntar på bord, länge och dricker vin under tiden

Mellan kniven och gaffeln har ni min chèvrebit

Sara och Amjad i bakgrunden

Vi hamnade först bredvid en grupp australiensare och därefter bredvid några italienare. Hur kommer det sig att alla italienare jag träffar antingen går under kategorin 1) Välkammad kostymsnubbe med casanovablick eller 2) Inte så välkammad och inte så välklädd hippiekille med casanovablick. Finns där några mellanting?

Ser ni hippiekillen till vänster?

Han har en casanovablick, jag svär!

När vi rullade därifrån, mätta och goa, beslutade vi raskt att det där ska vi göra om snart igen!

I söndags var det dagen med stort D, för Erik. Då kom hans kära flickvän Carro på besök. De bor nu på ett hotell och äter frukost i sängen och dricker vin (enligt egen utsago). Jag har flyttat från den fantastiska lägenheten och bor numera med en katt som heter Fatso. Jag vet inte helt om jag är så nöjd med det här.
Erik: Carro och hotell (1 poäng)
Cissi: Mindre charmerade lägenhet och Fatso (0 poäng)
Erik:Cissi = 1:0...
Men Fatso (Boni är hans riktiga namn, men han är tjock och kallas därmed för Fatso) är en ganska trevlig katt egentligen. Vill han mig något lägger hans snällt sin tass på min arm eller kind och ser på mig med kloka ögon. Och så har Fatso ett pass, vilket är ganska imponerande. Bara där har han vunnit några poäng. Kanske betyder det Fatso:Erik:Cissi = 1:1:0?

Vid vår nya lägenhet finns också den här:

Vad betyder det, egentligen? Jag har massa förslag, men ingen verkar riktigt vettig. Någon som kanske vet? (Nu Maja tror jag det ska vara lättare att lägga in en kommentar, jag fixade lite med inställningarna)

Förra veckan annonserade sjukhuset att de ska hålla stängt den här veckan. Det innebär att vi har lov. Det var egentligen inga direkt glada nyheter för mig, eftersom det är i skolan jag lär mig mest franska. Men, så insåg jag att man visst kan kombinera lov med franska. Svaret heter wwoof.fr.
Jag har alltid velat arbeta på en bondgård, om så bara för en liten stund. Dessutom har jag en väldigt lust att åka ned till södra Frankrike. Efter ca. 30 e-mail har jag nu hittat mig en bondgård där jag kan arbeta under veckan och imorgon bitti åker jag till Limoux, som ligger nära Carcassonne, som ligger ganska nära Montpellier.
Vad jag ska göra där eller vad exakt det är jag åker till har jag ganska lite koll på. Men getter, det finns det i alla fall. Med lite tur kommer jag att få lära mig hur man gör getost, men framför allt kommer jag lära mig mer franska. Så vips, där fanns lösningen på ett angenämt problem!