Ketchupeffekt

Först kommer inget, sen kommer inget och sen kommer allt. Över ett år av arbete är över. Först arbetade vi i snigeltakt, sedan arbetade vi i snigeltakt och sen arbetade vi i turbotakt. 

Inatt satt jag på Skype med Alicja och komponerade ihop den ena mästerliga meningen efter den andra, imorse lämnades FÖSet in. 

Jag är trött, jag är ledig och jag är nöjd. Tunnhårig blev jag visst på kuppen. Men det var det värt, för nu är jag fri!!!!

Laktosintoleranta göra sig icke besvär

Ost och vinkväll hos oss i tisdags. Franska ostar och franskt vin, utvalda av fransmän. Franskt x 3 minsann.

Marouille, Comté, Roquefort, Mont d'or, getost med svartpeppar eller paprika, etc. Sen lite utsökta viner på det och vi hade en afton full av underbarhet!

Sebastien visar hur det ska gå till

Min favoritost, den slevades på baguetten med sked

Otroligt gott vin, rekommenderas!

En HEL flaska dessertvin. Kan det bli bättre?

När gästerna gått, vid ett på natten, fann vi den ena av våra tre stolar i en litet ledset skick. Vi insåg att den av oss som skulle bli tvungen att sitta på den i framtiden verkligen skulle dra en ordentlig nitlott.

I det här hushållet avgörs det mesta genom "sten-sax-påse", så även denna natt. Leken är för övrigt ett helt genialt sätt att fatta beslut! Förloraren får snällt rätta sig efter spelets regler och det finns inget man kan göra åt det (förutom genom vissa mutor...) Lotten föll på Sara och den här förlusten fanns det inga mutor i världen som kunde ta henne ur.

Fast jag tyckte så synd om henne, så jag lagade stolen istället och nu kan vi återigen sitta bekvämt vid frukostbordet.

Hade hon bara valt en sax...

Sommartid?!

Hur har detta gått mig förbi? En timmes förlust och jag är helt ovetande. Morgoncheck på dn.se och ingenstans kan de spotta ur sig den informationen. Nej, det är först när jag svänger in på Wikipedia som jag fattar att min söndagsfrukost/förmiddagsfika ganska rask övergått till lunch (kallar man det då för en matorgie?).
Ni människor som hånar Wikipedia, källan till all ovärderlig kunskap: Sluta med det! Utan den sidan skulle, tydligen, min värld falla ihop. Hädanefter måste varje tur på dn.se efterföljas av en kontroll på Wikipedia.

Två (o)roliga själar i Paris

Mitt besök har farit och jag sitter nu här och funderar på våra dagar tillsammans. Att ha Alicja här har varit bra för sinne och själ, hon är ta mig sjutton en hejare till vän!

Vi försökte plugga

Det gick sådär...

Vi hade ju så mycket annat att göra!

 ...men tillslut var hon tvungen att åka hem. Tack för helgen gullet, vi kommer få det fint i New York i sommar!

Efter att ha släppt av Allis (samma tjej som Alicja, bara ett smeknamn) vid bussen tog jag mig en spatseringstur genom min hemstad (ha!).

Döm om min förvåning när jag hittar mina två favoritvårblommor precis bredvid varandra

Magnolia

Doftolvon

Den stackare som inte hittar sin favoritvårblomma i naturen kan alltid svänga förbi någon av Paris vackra blomsteraffärer. Mormor, jag tror att du skulle tycka väldigt mycket om dem.

A stämpel a day keeps the doctor away

Franska människor älskar och då menar jag älskar sina papper och sina stämplar. Ju fler papper desto bättre, ju fler papper desto mer seriöst verkar det som nu papprena gäller.
Öppna ett bankkonto är ju ganska seriöst --> 25 papper
Visa sig kvalificerad för att få pengar från skolan --> 10 papper
Bli antagen som Erasmusstudent i Paris --> 51 papper. Är ni med?

Men, inget papper är särskilt seriöst om det inte innehåller minst en stämpel. Det spelar ingen större roll vad för slags stämpel vi snackar om (har inte testat med en leksaksstämpel än, men jag ska), bara den är svart och stor.

När vi skulle visa oss kvalificerade för att erhålla pengar från skolan (för patientbehandlingar) behövde de både ett och annat. Bla. ett friskhetsintyg från en läkare och en kopia på vaccinationskortet. Vilken tur för mig att Eriks pappa är läkare OCH att man inte skrivit några personuppgifter på Eriks vaccinationskort!
När jag lämnade över mitt friskhetsintyg, signerat av Eriks pappa (som jag aldrig träffat) och en kopia på Eriks vaccinationskort såg kontorsdamen glatt på mig och tackade för alla mina fina papper. Papprena var många och hade stämplar --> Mycket seriöst intryck.

För att få utöva sporter gäller även där ett friskhetsintyg, med stämpel. När jag väl får träffa Eriks pappa måste jag komma ihåg att tacka honom för min utmärkta hälsa.

Det bara dryper av seriositet

Nu är Allis här och vi ska jobba på FÖSet. Om det bara inte hade varit så ljuvligt sommarväder hade det kanske tom. gått bra med arbetet. Fast, i och för sig arbetar jag jäkligt hårt. Inte på FÖSet kanske, men på att "samla på mig vitamin D". Heja beach 2011!

Allez le bleu!

Ljuvlighet! Det är väl det ord som bäst beskriver våra upplevelser på Stade de France igår. Här i Frankrike, eller Frallan som Erik kallar det (och även vi andra två numera), brukar vi värdera saker efter hur bra de är. Vi värdera allt i Frallor.

Skalan går från 0-10 Frallor och när vi snackar mat ser skalan ut som följer:

0 Frallor: Den Kalvsylta jag tvingades äta som barn

10 Frallor: Eriks besök på Gordon Ramsay's restaurang i London.

Så ni fattar, 0 är bottenskrapet och 10 är liksom Top notch.

Igår enades vi om att upplevelsen sträckte sig till 8 Frallor. Minus berodde på 5 fulla Waelsare som blev våra bänkamrater och 3 skrikande barnfamiljer som lite då och då blev vår enda utsikt. Men förutom det var kvällen magisk!

Jag ber Erik smaka på ölen och undrar om även han tror den är utspädd med kiss eller någon märklig parfym
"Eh, nej, du har bara extra mycket humlesmak i din"
Expert på öl? Jag? Jajamensan!

Sen har jag givetvis fixat lite till på hojen och jag börjar nu fundera på om mina händer någonsin kommer komma tillbaka till sin ursprungliga färg.

Men det är det värt, för efteråt kan man göra det här!

Huset är återställt i sitt lugn och alla här är än så länge friska. Både Erik, Sara och jag fick en släng av förkylning. Därefter sadlade Erik rollen som matförgiftad, medan Cissi glatt glufsade i sig den mat han blev sjuk av (Nog för att jag är blond, men jag är inte helt blåst. Vi trodde han blev sjuk av en annan sak, men tji fick vi!) När toaletten blev ledig för första gången på ett dygn, ja då såg jag till att vara den som upptog det utrymmet i ytterligare ett dygn. Där kan vi också snacka ljuvlighet...


Nu är både Erik och jag skitskraja för att åka dit igen. Jag anser inte att jag hör till de kakkelmagade direkt, 10sekundersregeln kan man lätt sträcka till 20- och 30sekundersregeln, kanske tom. ännu längre. Men nu, ajajaj. Erik tappade tonfisk på golvet igår och vi slängde allt, allt! Att få spendera ytterligare en dag i spyans tecken är mer än vad jag har lust med.
Fast, vi ser till att njuta en hel del ändå, hehe. När jag går ut för att köpa frukostbröd vet man aldrig vad jag kommer hem med. Vad man däremot vet är att jag alltid kommer hem med alldeles för mycket. Bröd är det bästa som finns, bröd är livets salt!

Det bruna brödet man ser längst bak satt på en jäkligt stor limpa,
som man fick skära bort en bit ifrån och sen väga

Det sjunde inseglet

Ett parti schack med Döden, det är vad jag har pysslat med det senaste dygnet. Mitt bästa turiststips från Paris, än så länge, lyder: Bli inte matförgiftad, det suger.
I natt när jag satt på toaletten, med en hink i knät, funderade jag lite på det där med det vackra i livet. Just då var allt sådant ganska långt borta.

Nu börjar det och jag komma tillbaka.

og sånn går no dagan

Halva helgen med syster och KurrinaLasse, andra helgen med cykelmek och skolpluggande. Hä säj dä funka.

Nej, korrektion där: Halva helgen med syster, KurrinaLasse och deras 25 veckor gamla bebis. Även om jag inte träffat mitt systerbarn än, utan först kommer att få göra det i mitten av juni, så kan jag berätta att han kommer att bli en sjujäkla fin kille! Maken till mer välformad mage får man leta efter och av hans rumpa att döma (som jag fått klappa på, genom Hilles mage, så mycket jag velat under helgen) är han ett välskapt barn.

Nu har jag förberett honom för livet som väntar, vi har fått bekanta oss med varandra och han kan mitt namn. "First impressions last" och jag har limmat som få på deras lilla Grodis. 

Frukost hos mig

HELT ensamma i en metrovagn, går det an?

Jag känner ingen som är mer galen i te än Hille. Självklart styrde vi därför kosan mot Mariage Frères och tog oss lite afternoon tea. Innan deklarerade jag heroiskt att notan minsann skulle tas på mig. Men det är något med mig och den där tehandeln, för även denna gång sved det till i plånboken. Jag har nu kollat upp alla gator där deras butiker ligger och skall hädanefter undvika dem. Det har visat sig bli farligt varje gång jag närmar mig.

4 nyanser av brunt, hehe (Killingänget)

Min silverpil har under veckan som gått varit lite sjuk. Växlarna har havererat och de skeva hjulen har gjort mig måttligt irriterad. Så, igår fick jag nog och riktade om mina däck och ordnade till växelsystemet. 

Nu har jag raka hjul, bromsar som tar tidigt och inte bara 1 växel utan hela 6. Härlighet! När jag avslutat detta ska dessutom kedjan bytas, måtte bara att dreven acceptera en ny och fräsch kedja... Det är så förbaskat kul med cyklar alltså, borde jag kanske sadla om och försörja mig på att bygga dem?

Instrument för riktning av hjul:
1 ekernyckel; 2 stolar; 1 golvmopp; 1 tröja

Idag har jag ägnat min tid åt skolan i Sverige. Fördjupningsarbete är ett dåligt påfund som jag bara vill bli av med. Men nästa vecka kommer Alicja och då ska det ske underverk med vårt FÖS, jajemän!

Erik och jag skulle köpa snask. Jag kommer fram till den gigantiska chokladavdelningen lite innan honom och väljer en chokladsort. 3 min senare kommer Erik fram och tror ni inte att han väljer exakt samma choklad som mig? Kusligt, men han har en förbaskat bra smak. En god smak har han i det allra mesta, eftersom vi alltid tycks vilja göra samma saker och äta det samma på en meny. Det är ganska behändigt egentligen och bekräftar än en gång regeln "Great minds think alike".

Ett styck kärleksfull belgare till högstbjudande

Vi har stött på problem. När man uttalar hans namn låter det som det franska ordet för kärleksfull och han gör sannerligen skäl för ditt namn. Första gången vi träffade honom i skolan tänkte både Erik och jag:
- Jisses, är det så där vi också ser ut?
Han har ett leende som sträcker sig från den ena ögonvrån till den andra, med en mittpunkt nere vid hakspetsen ungefär. Han har en rak rygg som imponerar på de flesta (eller som Erik sa: Har han glömt att ta bort moroten ur r**en?) och en röst som ser till att slinka in:
- Chouette ( = alla tiders), minst en gång i varenda mening.
Det är nog inget större fel på honom, men han har inte sådär jättestor koll socialt umgänge. Han har dessutom bestämt sig för att vi är världsbundisar.

Det är egentligen ganska spännande, för han tar fram sidor hos mig som jag trodde försvann i och med att jag lämnade åldern då man var en siffra gammal och inte två.
Men jag har lovat mig själv att den här veckan ska jag vara en vuxen människa och ta hand om den nya Erasmusstudenten på allra bästa sätt. Den här veckan ska jag göra mig förtjänt av mina två siffror i ålder, den här veckan ska jag bevisa för mig själv och andra att jag inte är 1-9 år gammal, utan hela 26. Wish me luck.

Helgskoj

Jag har fått besök av de här:

Asså Lars är ganska trevlig när man väl lärt känna honom.

Hille spexar loss med ett finger genom armhålan.

- Visst har jag en ful magväska?

- Ehhh?

- Höhö, det är ju min axelremsväska!

och vi har redan börjat ha det bra, min syster, svåger och jag

Födelsedag

och hon fyller 24!

"Vad är det för dag idag? Vad är det för dag idag? Nej det är ingen vanlig dag, för det är Saras födelsedag. Hurra, hurra, hurra! Hurra, hurra, hurra!"

Vi överraskade med kanelapelsiner och present imorse och kväll fortsätter firandet tillsammans med några tandläkarvänner. En födelsedag sitter aldrig fel, inte ens för dem som faktiskt inte fyller år.

Länge leve födelsedagen!

Sol

Den lyser överallt och värmer allas sinnen. Forsythian är utslaget, fåglarna kvittrar och man kan ana ett grönt gräs under den bruna jorden. Det är vår!

Igår åkte jag ut med min cykelkompis (han som hjälpte mig med min cykel för några veckor sedan) på en liten tur. Eftersom det var en måndag kan man väl inte påstå att vägarna var direkt överbelamrade med cyklister. Men när vi kom fram till Bois de Vincennes hittade vi både en och annan fräsig åkare i moderiktiga kläder och med superdyr cykel.
Den som varit observant har uppmärksammat att vi alltså var på cykeltur på en måndag. De cyklister vi stötte på i Vincenneskogen var med andra ord de människor som inte jobbar på måndagar = pensionärer.
Tuffa kläder och dyra cyklar i all ära, men det gick låååångsamt. När vi körde om en man frågade han om jag inte var kusin till en känd fransk cyklist. Jag hade inte hjärta att säga till honom:
- Nej min herre, att ni tycker jag kör fort beror bara på att ni är ca 100 år gammal.

Men, det är så charmigt att se dessa äldre män köra i klunga och trampa sig svettiga, för att därefter stelt ta sig av cykeln och smågnabbas och skojretas över en öl någonstans.

Vila i solen

Idag utförde Erik och jag vår första endobehandling med varm guttaperka. Tidigare har vi rensat tanden med maskinella filar. Tekniken är helt underbar och jag kommer aldrig mer gå tillbaka till handfilar och kall gp, jag svär!
Idag fick jag även en blöt kyss på kinden. Handpuss i fredags och kindpuss idag, det tar sig.

Efter lunch kommer solsken...och en café au lait på terassen

Livet är fortfarande ljuvligt, igår insåg jag att det kanske är så här man känner när man är tillfreds med sin tillvaro? Jag är sann mot mitt hjärtas röst och någonstans där i horisonten kan jag ana ett inre lugn. Jag är inte där än, på långa vägar, men fortsätter jag så här kommer jag att nå dit en dag. Det vet jag säkert.

Dimanche

Åh ljuvliga söndag, tack för att du finns!

Vakna tidigt. Plugga. Ut och springa. Långpromenad. Laga äkta söndagsmiddag. Trevliga gäster på besök. Duns i säng.

Erik är sjuk och läser upp en fint morgonsms från sin Carro

Promenaden gick till Jardin du Luxembourg. Anbefales!
Solen lyste över hela Paris och en stor del av dess invånare samlades i Luxembourgs trädgård för att leva, skratta, leka och umgås.

Obligatorisk söndagsaktivitet

SOM han njuter av sina slipade solglajjor

Därefter begav jag mig hem, med ett litet stopp på La Mosquée de Paris, vilket även det rekommenderas å det grövsta. Jag hann inte ta mig en kopp myntate, men vet vet, det kanske jag hinner nästa helg?

På kvällen hade vi bjudit in våra hyresvärdar, herr och fru Berling-Pesant och deras son Oscar. Jag tror inte vi hade kunnat få det bättre än som deras hyresgäster. De har ordnat allt för oss och eftersom fru Berling-Pesant (Ylva) är svenska hjälper hon oss med mycket som vi oförstående svenskar inte helt klarar av på egen hand (läs: öppna ett bankkonto). Vi kände att vi gärna ville bjuda igen på något litet sätt, vilket resulterade i middag. Oskar fann min kamera och gick lös, en del av följande bilder är hans alster:

Förberedelser

Fint ska det va' (så vi körde med champagne)

Ylva (Oskars)

Etienne (Oskars)

Oscar och Sara

Dessert (Oskars)

I fredags tänkte vi gå all in och faktiskt gå ut. Det slutade i att:

Jag blandade alldeles för starka drinkar,

Sara..tja..jag vet inte helt vad hon gjorde (det vet inte Sara heller)

och Erik blev uppgiven när han hörde att Sara helst vill bli Art Director, jag vill bli musikalartist och han själv vill bli...civilekonom. Så han bestämde sig raskt för att sadla om och bli en sjungande spanjor. Här spelar han på sin lyra och har ett imponerande vibrato. Jag föreslår att han håller sig till sin civilekonomdröm.

Spanjacken går lös

Och det var den söndagen, fort gick det. Så himla fint att jag då har en dag till med ledighet. Måndagar, gotta love 'em!