Vi har stött på problem. När man uttalar hans namn låter det som det franska ordet för kärleksfull och han gör sannerligen skäl för ditt namn. Första gången vi träffade honom i skolan tänkte både Erik och jag:
- Jisses, är det så där vi också ser ut?
Han har ett leende som sträcker sig från den ena ögonvrån till den andra, med en mittpunkt nere vid hakspetsen ungefär. Han har en rak rygg som imponerar på de flesta (eller som Erik sa: Har han glömt att ta bort moroten ur r**en?) och en röst som ser till att slinka in:
- Chouette ( = alla tiders), minst en gång i varenda mening.
Det är nog inget större fel på honom, men han har inte sådär jättestor koll socialt umgänge. Han har dessutom bestämt sig för att vi är världsbundisar.
Det är egentligen ganska spännande, för han tar fram sidor hos mig som jag trodde försvann i och med att jag lämnade åldern då man var en siffra gammal och inte två.
Men jag har lovat mig själv att den här veckan ska jag vara en vuxen människa och ta hand om den nya Erasmusstudenten på allra bästa sätt. Den här veckan ska jag göra mig förtjänt av mina två siffror i ålder, den här veckan ska jag bevisa för mig själv och andra att jag inte är 1-9 år gammal, utan hela 26. Wish me luck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar