Sol

Den lyser överallt och värmer allas sinnen. Forsythian är utslaget, fåglarna kvittrar och man kan ana ett grönt gräs under den bruna jorden. Det är vår!

Igår åkte jag ut med min cykelkompis (han som hjälpte mig med min cykel för några veckor sedan) på en liten tur. Eftersom det var en måndag kan man väl inte påstå att vägarna var direkt överbelamrade med cyklister. Men när vi kom fram till Bois de Vincennes hittade vi både en och annan fräsig åkare i moderiktiga kläder och med superdyr cykel.
Den som varit observant har uppmärksammat att vi alltså var på cykeltur på en måndag. De cyklister vi stötte på i Vincenneskogen var med andra ord de människor som inte jobbar på måndagar = pensionärer.
Tuffa kläder och dyra cyklar i all ära, men det gick låååångsamt. När vi körde om en man frågade han om jag inte var kusin till en känd fransk cyklist. Jag hade inte hjärta att säga till honom:
- Nej min herre, att ni tycker jag kör fort beror bara på att ni är ca 100 år gammal.

Men, det är så charmigt att se dessa äldre män köra i klunga och trampa sig svettiga, för att därefter stelt ta sig av cykeln och smågnabbas och skojretas över en öl någonstans.

Vila i solen

Idag utförde Erik och jag vår första endobehandling med varm guttaperka. Tidigare har vi rensat tanden med maskinella filar. Tekniken är helt underbar och jag kommer aldrig mer gå tillbaka till handfilar och kall gp, jag svär!
Idag fick jag även en blöt kyss på kinden. Handpuss i fredags och kindpuss idag, det tar sig.

Efter lunch kommer solsken...och en café au lait på terassen

Livet är fortfarande ljuvligt, igår insåg jag att det kanske är så här man känner när man är tillfreds med sin tillvaro? Jag är sann mot mitt hjärtas röst och någonstans där i horisonten kan jag ana ett inre lugn. Jag är inte där än, på långa vägar, men fortsätter jag så här kommer jag att nå dit en dag. Det vet jag säkert.